Sällsynta Lisa Larson-figuriner

Figuriner-LisaLarson-Auktion

På Auktionshuset i Norrköping finner du just nu ca 50 utrop med sällsynta figuriner och väggplaketter formgivna av keramikern Lisa Larson.

Lisa Larson har sedan länge varit och är fortfarande en mycket uppskattad keramiker. Framför allt är hon känd för sina figuriner skapade i stengods, ofta med humoristisk utformning.

De figuriner som säljs hos oss på auktion just nu tillhör de mer sällsynta serier hon skapat. Några av figurinerna är exempelvis tillverkade exklusivt för Nordiska Kompaniet. Utöver det har även ett antal tillhört en av Sveriges främsta privata samlare av Lisa Larson-figuriner varav tre i brons.Brons-LisaLarson

Det är ca 5-10 dagar kvar (beroende på utrop) så passa på att lägga ditt bud innan auktionerna hinner avslutas!

Auktion-Figuriner-LisaLarson

Du hittar auktionera HÄR! >>

 

Välkommen på visning hos oss på Importgatan 50 i Norrköping!

Vi har öppet mån–fre kl. 12.00–18.00

Kontakt:
011-36 10 00
Importgatan 50
602 28 Norrköping

 

Klicka HÄR för att läsa mer om Lisa Larson >>


Carin Nilson flyttar hem

Follow my blog with Bloglovin

Auktionshuset Gomér & Andersson har nu fått möjligheten att sälja den östgötska skulptrisen Carin Nilsons tillhörigheter och konst på auktion. Det var i förra veckan som Auktionshuset Gomér & Andersson med spänning begav sig till Karlshamn för att avhämta skulptrisens ägodelar som bevarats hos hennes närmaste vän Gunnar Lundin sedan år 1973. Nu har hemmet förflyttats till oss på Industrigatan 36 så att du kan komma på visning och se den talangfulla konstnärinnans skulpturer samt inredning.

Med stolthet visar vi ett hem som bär på en fantastisk historia!

Till AUKTIONERNA! >>

Besök oss på:
Industrigatan 36 i Linköping.

Öppet för visning:
Mån–fre kl. 12.00–18.00
Lördag Semesterstängt under juni, juli och augusti.
OBS! Stängt 6/6, 24/6 och 25/6.

Följande bilder är tagna i hemmet i Karlshamn innan föremålen transporterades.CarinNilsonHem12

CarinNilsonHem05Mängder av skulpturer i alla möjliga former och storlekar förvarades i källaren. CarinNilsonHem07Byster.CarinNilsonHem08

CarinNilsonHem09Skulpturer föreställande både människor och djur. CarinNilsonHem10Här syns bland annat porträttbysten ”Mor” näst längst till höger.CarinNilsonHem11Nilson gestaltade ofta kvinnokroppen. CarinNilsonHem13I bild syns bl.a. ”Afrodite”, ”Simhopperska” och ”Sjöjungfru”.Robin-CNAuktionshusets platschef Robin var med vid avhämtning.CarinNilsonHemEn del av Nilsons inredning.
CarinNilsonHem14Vill du veta mer om skulptrisen Carin Nilson?
Läs om hennes liv här >>


Skulptrisen Carin Nilson (1884-1973)

CarinNilson-fotografi

Skulptrisen Carin Nilson föddes år 1884 i Styra socken i Östergötland. Hennes far hette Sigfrid Nilson och var fanjunkare vid Kungliga Första Livgrenadjärregementet och hennes mor hette Hanna. Tillsammans fick de sex barn. Vid sekelskiftet flyttade familjen in till Linköping. Carin Nilson visade tidigt intresse för skulpturkonsten. Som barn skapade hon figurer av lera och enligt sin kusin A. Sundström ska hon, när hon såg en liten skulptur i ett skyltfönster, ha utbrustit att ”Jag vill också göra såna saker!”.

Nilson studerade i Styra skola och gick ut sjätte klass med bra betyg. Hon genomförde efter det en bokföringskurs år 1899 och fyra år senare en kurs i tillskärning. Hon vårdade även patienter till doktor Carl Schoug. År 1910 blev hon anställd som skrivbiträde vid Rådhusrätten i Linköping där hon stannade i två år. År 1912-1913 utbildade hon sig till sjuksköterska vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala och blev därav knuten till Östergötlands Sjuksköterskebyrå. Detta gjorde att hon fick många sjukhusuppdrag runt om i Östergötland. Nilson blev sedan anställd vid dispensären (rådgivningsbyrån för tuberkulossjuka) i Linköping år 1915. I samband med detta genomgick hon även en sjukvårdskurs vid Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos. Anställningen kom att vara i cirka tio år med ett antal tillfälliga avbrott.

Studier i USA
Carin Nilson bestämde sig år 1921 för att resa till Amerika. Hennes bröder Sigfrid och Bengt hade redan emigrerat dit och hon tyckte att landet framstod som ett hägrande resmål. Detta ledde till att hon tog tjänstledigt och bosatte sig där i ett år. I Amerika mötte hon många konstnärer och studerade även vid en konstskola en tid. Innan Nilson reste hade hon deltagit i en teckningskurs hos Anna Ekegren i Linköping samt gått en korrespondenskurs i teckning vid Hermods. När hon återvände hem igen fortsatte hon arbetet vid dispensären, dock en aning motvilligt då det innebar en osäker framtid på grund av hög konkurrens om tjänsterna samt att hon kände en stark längtan efter att fortsätta med konststudierna.

Början på en ny karriär – konstnärsåren
År 1925, tio år efter påbörjad tjänst, avslutande Nilson sin tid som sjuksköterska. Hon hade fått avslag på en ansökan om en inspektristjänst i Barnavårdsnämnden i Linköping vilket ledde till att hon äntligen bytte yrkesbana och började som skulptris. Trots att det inte ansågs som ett riktigt yrke att vara konstnär under början av 1900-talet och inte heller accepterades enligt norm så var det ingen tvekan om att Nilson skulle kämpa för sin dröm. Hon hade som ung mött konstnären Emil Andersson-Thor som valde att gå sin egen väg och bli målare i stället för att bedriva lanthandel likt sina föräldrar. Detta möte gav henne en bild av hur det var att välja konstyrket.

Nilson ville bli professionell skulptris. Hon studerade därför på Gottfrid Larssons Konstskola år 1925-1927 samt på Konstakademin i Stockholm. Hon hade Carl Milles som lärare under hans senare period som innebar lätta, nästan flygade skulpturer. Det inspirerade Nilson till att göra statyetter med så lite kontakt med marken som möjligt. Två exempel på det är ”Rephopperska” och ”Balettflicka”.

skulpturenRephopperskanCarinNilson”Rephopperska”

Balettflicka-CarinNilson”Balettflicka”.

Genom kontakter kunde Nilson skaffa sig en ateljé och bostad på Sveavägen 98 i Stockholm. Hon studerade sedan i Paris år 1927-1928. Hennes broder Sigfrid bekostade hennes studier hos Antoine Bourdelle, Charles Despieau och Henri Arnold. Hon tog studierna på mycket stort allvar och hade lektioner både på för- och eftermiddag med olika lärare. Under denna tid hade Nilson svårt att försörja sig, hon var försatt i en mycket eländig ekonomisk situation men lyckades ändå fortsätta sina studier.

Under studierna hos Bourdelle utvecklade hon sin förmåga att skapa porträttbyster. Ett exempel på detta är hennes verk ”Gammal Kvinna” som är gjort i gips. Skulpturens skepnad kan associeras med renässanshuvuden och realistiska romerska marmorporträtt. Hon skapade även en skulptur föreställande kejsare Haile Selassie. Denna blev mycket uppskattad av både beställaren och kejsaren själv och placerades därefter i palatset i Addis Abeba. Hon skulpterade även porträtt i sten av Alice Trolle till Barnsjukhuset i Linköping, ett porträtt i brons av Nathan Söderblom som finns i Vaksala kyrka samt porträtt av sina föräldrar i granit.

SkulptrisCarinNilson-HaileSelassie”Haile Selassie”.

”Ärkebiskop Nathan Söderblom”. 

”Mor” och ”Far”.

Nilson fortsatte skulptera porträtt till år 1952 men avbröt sedan då det innebar ett mycket stort och långvarigt arbete med lite pengar i relation till arbetsinsatsen. Läraren Bourdelles intresse för kvinnokroppen med utgångspunkt i ungrenässansen fördes över på Nilson när hon studerade hos honom. Att det finns en grekisk skulpturpåverkan i hennes arbete framgår även tydligt.

Drömmen går i uppfyllelse
Under 1940-talet skapade Nilson småskulpturer. Hon skulpterade främst gracila kvinnofigurer. Inspiration fann hon under denna tid i italienska gipsfigurer. Hon sålde sina verk i sin ateljé på Sveavägen samt genom hennes syster Stina i villan i Linköping som hennes föräldrar en gång varit ägare till. Skapandet av de mindre skulpturerna blev ett stort intresse och gav henne även en trygg inkomst.

Skulptur-KvinnaMedÖppnaArmar-CarinNilson”Kvinna med öppna armar”.

Nilson skulpterade även djurfigurer. Hon besökte Skansen för att skissa björnar som hon sedan skulle skulptera. Där mötte hon prinsessan Sibylla och hagaprinnsessorna som nyfiket tittade på hennes skisser. De kom sedan att köpa skulpturer av Nilson efter ett besök i hennes ateljé. När Nilsons släktingar fick höra detta sa de att ”Nu är Carin en riktig konstnär”. Exempel på två välkända djurskulpturer hon skapat är ”Pingvin med unge” och ”Säl” i marmor.

Nilson deltog i ett stort antal utställningar. Hon fick många positiva recensioner och som sekreterare i Svenska Konstnärinnor deltog hon aktivt i många utställningsarrangemang. Hon instiftade även ett stipendium för kvinnliga konstnärer samt var initiativtagare och ordförande i föreningen Östergötlands Barn i Stockholm.

CarinNilsonBjörnar”Skansenbjörnar”.

CarinNilsonPingvinMedUnge”Pingvin med unge”.

CarinNilsonUtställningInbjudan till en av Carin Nilsons atelierutställningar.UtställningCarinNilsonInbjudan till en utställning Carin Nilson medverkade i år 1934.

Carin Nilsons villa – Villa Lugnet
Carin Nilsons villa var belägen på Tinnerbäcksgatan 15. Den hade två våningar med varsin ägare. Hennes föräldrar Sigfrid och Hanna blev ägare till den nedre våningen år 1912. Ett av deras sex barn, Stina, bodde där. Hon stannade även efter föräldrarnas bortgång år 1936. I perioder bodde även Carin Nilson där. Hon kom sedan att donera hemmet till kommunen. Villan flyttades till Gamla Linköping år 1966 och meningen var att Nilson skulle disponera huset men hindrades på grund av sjukdom. Hemmet står än i dag orört, kläder, toilettesaker och husgeråd finns fortfarande kvar. På sommaren ställs några av Carin Nilsons skulpturer ut i trädgården, det var något hon själv såg till att göra under 1950-talet. Fundamenten är en gåva till henne från Carl Milles.

En plats i Sveriges konsthistoria
Nilson var medveten om att hon skulle ha påbörjat sin karriär som skulptris tidigare men hon arbetade ändå med gott mod och självförtroende, siktade högt och var otroligt driven. År 1967 drabbades hon av en olycka som gav henne bestående ryggskador, detta ledde till att hon blev sängbunden sina resterande år. Carin Nilson avled år 1973, 89 år gammal. Trots att åren som skulptris blev relativt få så har hon efterlämnat en fantastisk samling skulpturer skapade med otrolig känsla och passion som visar att hon sannerligen var en mycket talangfull konstnärinna. Carin Nilson kommer för alltid att ha en plats i Sveriges konsthistoria.

CarinNilsonFotografiFotografi på Carin Nilson från hennes gästbok. 

Gästbok-CarinNilsonFörsta uppslaget i gästboken, målat av Nilson.

CarinNilson-medlems-ochidentitetskort  Carin Nilsons medlemskort för Konstnärernas riksorganisation.

 

Konst av Carin Nilson – nu till försäljning hos Auktionshuset!
Till auktionerna >>

 

Källa: Ennerberg, Gunnar (1997). Carin Nilson En östgötsk skulptris 1884-1973. Linköping: Nova Print AB.

http://intressant.se/intressant


Konstverk av Johan Krouthén

Målning av den berömda konstnären Johan Krouthén säljs nu på auktion hos Auktionshuset Gomér & Andersson.JohanKrouthen-konst387138. JOHAN KROUTHÉN. Olja på duk. Signerad och daterad. 1923.KrouthenJohan-konstBeskrivning: Signerad och daterad Johan Krouthén 1923 75 x 50 cm.
Hus vid sjö med solbelysta näckrosor.
Konditionsrapport: Inga anmärkningar.
Värdering: 60 000 kr.
Auktionen avslutas: 4 april 2016 kl. 21.32.

Var med i budgivningen du också! Men först:

Lär dig mer om Johan Krouthén

  • Johan Krouthén var en svensk bildkonstnär som föddes år 1858 i Linköping.
  • Han anses vara en av de första friluftsmålarna i Sverige.
  • Några av hans mest betydelsefulla konstverk är målade i Skagen. Till exempel ”Halmstackar” och ”Sovande pojke”. En av de bidragande orsakerna till att han tyckte om att måla i Skagen var på grund av det speciella ljuset där.
  • Efter en tid i Skagen kom han sedan att återvända till Linköping där han sökte modeller som kunde befolka hans landskapsmålningar.
  • Hulda Ottosson blev hans modell år 1884, de kom att gifta sig år 1886 och skaffa barn tillsammans. Hustrun avled dock endast 25 år gammal av njurinflammation. Krouthén stod då ensam kvar med två barn men kom sedan att gifta sig med Clara Söderlund. De fick fem barn tillsammans.
  • Krouthén målade landskapsmålningar men även kyrkomålningar, familjeporträtt och andra porträttmålningar.
  • Han fick sitt genombrott som porträttmålare år 1885-1886 då han avporträtterade stiftsbibliotikarien Erik Hjalmar Segersteen och Östgöta Correspondentens ägare Carl Fredrik Ridderstad.
  • Han sålde sin konst till betydande människor runt om i Östergötland samt i Jönköpingstrakten. De borgliga famlijerna i Linköping var hans främsta kunder. Han kom att bli en profil i Linköping.
  • År 1889 tilldelades han en bronsmedalj för sin målning ”Vår i trädgården” på en konstsalong i Paris.
  • Johan Kroutén avled av en hjärnblödning år 1932 och begravdes i den Krouthénska familjegraven i Linköping.
Dikt om Johan Krouthén av Torgny Lindgren:
 

 ”Se Krouthén! Se Krouthén!
Kragen stärkt, pariserblå kravatt!
Kutig rygg, krumma ben,
Brillor och vidbrättad hatt!
Spanskrör, ritstift och block!
Av äppelblom och grönska ett flor!
Och runtomkring en skock
Av ungar som skrattar och glor!
Se Krouthén! Se Krouthén!
Kutig rygg, krumma ben”

TILL AUKTIONEN >>


Grafikern Folke Gullby

Folke Gullby föddes den 25 maj år 1912 i byn Gullebo i Gärdserums socken, Kalmar län. Gullby hanterade tidigt papper och penna, det var hans sätt att få utlopp för sin fantasi. När han förstod att det var hans läggning växte sig ett brinnade intresse fram och tecknandet blev en naturlig del av hans vardag och kom att fortsätta att vara det livet ut.fgullbyhd_item_100381_ecf47365adFolke Gullby, självporträtt, Midsommarafton år 1949.

Under sitt andra år på Måhults skola uppmärksammades en av Gullbys teckningar för första gången. Den föreställde en tomtegubbe och hans lärare satte upp den på väggen. Efter skolavslutningen år 1925 ville hans föräldrar att han skulle fortsätta ägna sig åt studierna och han blev då elev vid Åtvidabergs Kommunala Mellanskola. Under fyra studieår bodde han hos sin farbror Karl August Svensson som var folkskollärare i Åtvidaberg. Hos farbrodern fanns mycket konstlitteratur, bland annat tidningen Julstämning med reproduktioner i färg av svenska målares mästerverk. Det öppnade dörren till konstvärlden för Gullby. Han ägnade sin tid åt att kopiera många av dessa reproduktioner och han ville alltid återge verkligheten precis som den var. Påbörjade verk skulle alltid fullbordas utan minsta fel. Han fick dock rita i smyg då hans farbror var mycket noggrann med att läxorna skulle göras. I slutet av hans studietid gjorde han för första gången några etsningar efter anvisningar i Nordisk Familjebok.

När Gullby tog examen år 1929 hade han redan bestämt sig för att bli konstnär. Han fick stöd från sin fader och de åkte till Stockholm tillsammans. Gullby hade packat med sig ett antal träskulpturer, teckningar och målningar. Väl framme sökte de upp proffesor Olle Hjortzberg, Konstakademins dåvarande direktör. Gullby visade upp sina verk för Hjortzberg i hopp om att få bli elev på Kungliga Konsthögskolan. Han råddes dock till att börja på en privat målarskola. Hösten år 1930 blev han därför elev på Henrik Blombergs målarskola. Hans måleri gick i Zornskt manér vilket ansågs mycket omodernt vid den tiden. Även hans tidigare examensarbete hade handlat om konstnären Anders Zorn. Några av hans klasskompisar på skolan var Gustav Croner, Lennart Krook och Erik Stövling.

Åren 1932-1937 ritade Gullby sagoteckningar för Åhlén & Åkerlunds Förlag. Detta var dock inte hans mål med tecknandet, det han egentligen ville var att arbeta som grafiker. Sommaren år 1931 övertalade Lennart Krook, som blivit anställd som lärare på Deel’s Konst- och reklamskola, Gullby att gå in som delägare i skolan och undervisa i modellteckning. Detta blev hans sätt att försörja sig i huvudstaden. Våren år 1936 visade han sina teckningar för lärarna på Akademins Etsarskola, fick plats som extraelev och påbörjade sin utbildning till grafiker. På skolan gjorde han sammanlagt 29 stycken linjeetsningar och torrnålsgravyer. Vid sidan av studierna fortsatte han att undervisa i teckning på reklamskolan samt ritade illustrationer till Åhlén och Åkerlund.

Våren år 1937 gick Deel’s Konst- och reklamskola i konkurs, nästan samtidigt avslutades även Gullbys samarbete med Åhlén & Åkerlunds Förlag. Hans nya ekonomiska situation ledde till att han blev tvungen att lämna Stockholm och flytta hem till Gullbo igen. Väl hemma arbetade han på sina föräldrars gård samt hjälpte till med skördearbetet i utbyte mot att han fick äta hos dem. För att ha råd med etsmaterial förstod Gullby att han var tvungen att tjäna kontanter på något vis. Detta löste han genom att medverka som saxofonist i dansband på dansbanor i hemtrakten. Han tjänade några kronor per kväll på detta och för dem skaffade han sig material för yrkesmålning och började att måla och tapetsera i gårdarna. Mycket tid lades ner på detta för att åstadkomma ett så kvalitativt arbete som möjligt och det visade sig löna sig då beställningarna kraftigt ökade. Arbetet fortsatte i gård efter gård ända fram till år 1940 då verksamheten stoppades av krigstjänstgörningen.

När Gullby hade en ledig stund användes tiden för teckning. Han tecknade bland annat poträtteckningar av folk runt omkring byn, av folk och djur på gården, av pigor och drängar, landskap, interiörer och sagomotiv. Han tillbringade även mycket tid ute i naturen och vandrade till exempel omkring i skogen, fiskade eller plockade bär och svamp. Mestadels av tiden satt han dock ändå i sin kammare och teckande. Gullby frågade om koppartryckare A.G Lundin i Stockholm ville trycka etsningar åt honom, svaret blev ja. Detta gladde Gullby då Lundin tidigare hade varit tryckare till Anders Zorn, konstnären som givit honom mycket inspiration under åren. Nu kunde grafikern Folke Gullbys karriär ta fart på riktigt.

Bokkälla: 1979. Folke Gullbys Grafik. Svenska Budskap AB, Jönköping.

Verk av Folke Gullby ute på auktion:

Gullby1

För mer detaljer, klicka HÄR!


Keramikern Lisa Larson

På Auktionshuset Gomér & Andersson säljs det ofta föremål skapade av den svenska keramikern Lisa Larson.

Visste du att?

  • Lisa Larson föddes i Härlunda den nionde september år 1931.
  • Hon studerade keramik på Slöjdföreningens skola i Göteborg under åren 1949-1954.
  • Formgivaren Stig Lindberg på Gustavsbergs porslinfabrik upptäckte Larsons talang redan när hon gick sin utbildning och hon rekryterades sedan direkt efter studierna.
  • Larson kom att skapa flera hundra skulpturer under sin tid på Gustavsbergs Porslinfabrik (1954-1980). Många av dem har blivit riktiga designklassiker.
  • Hon var en mycket viktig PR-person för Gustavsbergs Porslinfabrik på 1960-1970-talet, detta eftersom hennes figurer hade blivit så populära.
  • ”Lilla Zoo” hette Lisa Larsons första serietillverkning som ritades år 1955 och var i produktion åren 1956-1978. Den bestod av mörkt stengods föreställande en räv, häst, tax och bison samt tre varianter av katt.
  • Fler exempel på populära samlarserier av Lisa Larson är ABC-flickor, Skansen, Afrika, Pippi Långstrump, All Världens barn, Sträng och Kennel.
  • Efter år 1980 blev Larson frilansare åt bland andra Åhlens och Rosenthal innan hon sedan återvände till Gustavsberg och startade en keramikstudio i början av 1990-talet.
  • Lisa Larson är fortfarande verksam som keramiker i dag.
  • Hennes figurer har blivit oerhört populära i Japan. Detta till viss del på grund av den humor, humanism samt obekymrad värme som hennes figurer förmedlar. Det är framför allt figurerna som föreställer djur som har slagit i Japan och hennes keramikstudio används främst för exporten till Japan.
  • Larson är gift med konstnären Gunnar Larson.

Sålt på Auktionshuset Gomér & Andersson:

Pippi”Pippi Långstrump”, Lisa Larson, Gustavsberg.
Utropspris: 1200 kr
Klubbat pris: 3400 krDora”Dora” Lisa Larson, Gustavsberg, ur serien ABC-flickor. Formgiven 1958.
Utropspris: 1200 kr
Klubbat pris: 1431 kradvent”Advent”, Lisa Larson, Gustavsberg.
Utropspris: 1000 kr
Klubbat pris: 1500 krkattStående katt ur Lilla Zoo, Lisa Larson, Gustavsberg.
Utropspris: 800 kr
Klubbat pris: 600 krmalin

”Malin”, Lisa Larson, Gustavsberg.
Utropspris: 500 kr
Klubbat pris: 750 kr

Klicka HÄR för att se vilka Lisa Larson-figuriner som är ute till försäljning just nu.

 

Källförteckning:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lisa-larson
http://www.gustavsbergdesigncenter.se/index.php?route=product/category&path=60
http://lisalarsonsweden.com/classics/sv


Möbelmästaren Carl Malmsten

Här på Auktionshuset säljs många möbler av möbelmästaren Carl Malmsten. Du har säkert hört talas om honom, det har de flesta. Hans vackra hantverk finns i många svenska hem. Kanske står fåtöljen ”farmor”, lampan ”Staken” eller soffbordet ‘”Ovalen” just i ditt vardagsrum. Men hur mycket vet du om möbelarkitekten egentligen?

Bredda din kunskap och läs om möbelformgivaren:

Carl Malmsten

Carl Malmsten, född den sjunde december år 1888, var under 1900-talet en av Sveriges största möbel- och miljöskapare. Han fick sitt stora genombrott vid 28 års ålder när han vann pris i Svenska Slöjdföreningens tävling om nya möbler till Stockholms stadshus. Vinsten gjorde att folk fick upp ögonen för honom och hans arbete vilket ledde till att han fick flera prestigefyllda uppdrag. År 1916 etablerade han en egen snickeriverkstad och år 1917 deltog han med framgång på Hemutställningen i Liljevalchs konsthall. Malmsten-intarsiaByrå, ”Guanabara”, Carl Malmsten.
Såld på Auktionshuset. Klubbat pris: 2000 kr.

Malmsten samlade på sig sina praktiska erfarenheter genom praktik i snickeriverkstäder samt genom uppmätningar av möbler på Nordiska Muséet och Skansen. Han beskrev sig själv som: ”En från överklassen urspårad snickarlärling”. Han växte upp på Blaiseholmen i en högborgerlig miljö. På somrarna tillbringade han sin tid på sin morfars gård i Solna. Hans morfar, Régis Cadier, drev Grand Hotel i Stockholm och var mycket välkänd och välbärgad. Morfadern hade även en grönsaksodling vid Bergshamragården där Malmsten trivdes mycket bra och där han senare kom att slå ner sina bopålar med sin fru Siv Malmsten.

Carl Malmsten ville skapa möbler som var praktiska men som också framkallade trivsel och harmoni. Han var noggrann i sitt hantverk och fokuserade mycket på detaljer, till exempel på hur träets struktur och fiberriktning kunde förfinas och bevaras. Hans möbelstil hade rötter i allmogetraditionen och i 1700-talets klassicism. Framför allt inspirerades han av 1920-talets nyklassicism med intarsiadekorer, det blev lite av hans signum. Hans möbler döptes många gånger efter beställare, kulturpersonligheter eller orter. De kunde även döpas efter den sinnesstämning Malmsten förknippade dem med.

Några exempel på uppdrag som Carl Malmsten fick under 1920-talet var ansvar för inredningen av privatvåningen på Ulriksdals slott år 1923 (bröllopsgåva till kronprinsparet), Svenska Tändsticksbolagets kontor i Stockholm år 1928 och Stockholms konserthus år 1926. Han fick även inreda den svenska sviten på Waldorf Atoria Hotel i New York år 1931. Två år senare grundade han firman Carl Malmsten som sedan ombildades till aktiebolag år 1944.

Han samarbetade med många olika arkitekter under sin tid. Ett exempel på samarbete är med Märta Måås-Fjetterström som var en textilkonstnär. De kom att samarbeta extra mycket då de tillsammans fann en unik harmoni mellan möbler och textilier. I deras arbete var det viktigaste att kompositionerna passade för olika individers behov. Märta Måås-Fjetterström utalade sig om Carl Malmstens hantverk på följande vis: ”När du ställer dina möbler på mina mattor och låter mina bonader hänga på väggarna i dina interiörer gör du det på ett sådant sätt, att de får mening. ”

Carl Malmsten var inte bara en enastående formgivare, han var även pedagog. Han ville förändra den svenska slöjdundervisningen. Han ansåg att det var viktigt att den handlade om att ”övning ger färdighet”, att man skulle få frihet till att utforska sin kreativa sida och på så sätt sammanföra praktisk och konstnärlig utbildning. Som pedagog var Malmsten väldigt inspirerande med sin otroliga känsla för formspråk och proportioner men kunde även uppfattas som mycket kritisk och sträng. Hans pedagogikintresse ledde till att han och hans fru Siv startade en experimentskola, Olofsskolan. Dessvärre fick skolan senare läggas ner i brist på finansiering. Dock blev skolans verkstad kvar som senare kom att vara en av de bästa möbelsnickeriutbildningarna i världen. År 1948 bytte skolan namn till Malmstens Nyckelviksverkstadsskola. Efter det blev det ett namnbyte till, denna gång till Carl Malmstens Verkstadsskola CMV. Idag ingår skolan som en del av verksamheten vid Linköpings Universitet under namnet Carl Malmsten Furniture Studies.

Då Carl Malmsten ställde höga krav på sig själv var det mycket viktigt att de snickeriverkstäder som skulle producera hans möbler höll en tillräckligt hög standard. Att hitta sådana verkstäder var inte lätt, därför valde han att endast välja ut ett fåtal verkstäder med hög klass och sedan hålla sig till dessa. År 1955 inledde Carl Malmsten och de noggrant utvalda möbelverkstäderna ett föbund under benämningen ”Nyckelbrödernas förbund”. Efter detta ökade han arbetstempot. På en utställning på Röhsska Mueseet i Göteborg år 1956 presenterades de första nya modellerna. Några av dessa var ”Farmor”, ”Talavid”, ”Hemmakväll” och ”Vår Fru”. Med återförsäljare spridda över hela landet blev Malmstens möbler tillgängliga för en bredare kundkrets.farmor-CMFåtölj, ”Farmor”, Carl Malmsten, 1900-tal.
Såld på Auktionshuset. Klubbat pris: 3650 kr.talavid--CMMatsalsmöbel, ”Talavid”, Carl Malmsten, Waggeryds möbelfabrik AB, 1900-tal. Sålt på Auktionshuset. Klubbat pris: 4000 kr.visingsoCMSoffa, Visingsö, Carl Malmsten.
Såld på Auktionshuset. Klubbat pris: 4600 kr.

En stor del av tiden fram till Malmstens bortgång tillbringade han med sin fru Siv på skolan Capellagården på Öland. Capellagården är en skola för gestaltande arbete som grundades år 1960 av Malmsten själv. Han planerade och genomförde kurser och utställningar runt om i Sverige fram till sin död den 13 augusti år 1972. Carl Malmsten har efterlämnat ett unikt kulturarv bestående av drygt 20 000 detaljritningar, skisser och förlagor. Hans möbler fortsätter att vara omåttligt populära och eftertraktade.

Källförteckning:
http://www.malmsten.se/mot-carl-malmsten-mannen-som-inte-visste-vad-han-ville-bli/
http://carlmalmsten.se/om-carl-malmsten/cm-personligen/
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carl-malmsten


Stig Lindberg – En av 1900-talets främsta formgivare

Stig Lindberg var en mycket skicklig formgivare. Han arbetade främst på Gustavsbergs Porslinsfabrik där han bland annat skapade många populära porslinsserier. Hans design uppskattas än i dag och han är trots sin död fortfarande en mycket omtalad formgivare och konstnär. Hans design har en funktionalistisk inriktning men med en vacker utformning. Hans idé var att föremålet skulle skapa glädje med sin skönhet men även underlätta arbetet i köket. Han ansåg att samhället blev bättre om människor hade vackra ting omkring sig och att konst inte bara var för överklassen, den skulle vara tillgänglig för alla.

Stig Lindberg föddes den 17 augusti år 1916 i Umeå. Han växte upp med en far som var militär och bröder som kom att bli ingenjörer, därav var Lindbergs yrkesval inte helt förutsebart. Som barn ansågs han som lite klen vilket gjorde att det inte var aktuellt att gå i sin faders fotspår. I skolan gjorde han inte särskilt bra ifrån sig förutom i ämnena teckning och musik. Han flyttade till Stockholm för att bli teckningslärare men kom snart i kontakt med keramiken i stället. Han begav sig, efter sina studier på Tekniska skolan, till Gustavsbergs Porslinsfabrik för att söka sommarjobb. Det var svåra tider för fabriken och Hjalmar Olson, dåvarande chef, kunde inte lova en plats åt honom. Lindberg svarade dock självsäkert: ”Om ni anställer mig så ska jag se till att det blir jobb på fabriken”.

Under två sommarmånader fick Lindberg chansen att visa sin stora begåvning och skicklighet inom formgivning för Wilhelm Kåge, en konstnärlig ledare på fabriken. Dessa två kom sedan att arbeta tillsammans under många år.

Under 1940-talet arbetade Lindberg mycket med fajans som är poröst lergods med tennglasyr. Av detta skapade han unika vaser, skålar och fat målade i lekfulla färger och mönster. Lindbergs stora fantasi och konstnärliga lekfullhet gjorde honom till en mycket inflytelserik person på Gustavsbergs Porslinsfabrik och snart överlämnades Wilhelm Kåges ledarskap till Lindberg.

På 1950-talet fick Lindberg samt andra formgivare på fabriken sitt genomslag i de svenska hemmen. Spisa Ribb och Terma, signerade Stig Lindberg, introducerades år 1955 på den stora Hemutställningen H55 i Hälsingborg. Under den här tiden anställdes även fler formgivare på fabriken, bland annat Lisa Larson och Margareta Hennix. Prunus, Feston, Pynta, Rödklöver, Betula, Aveny, Birka, Coq, Kanton och Salix är fler exempel på porslinsserier signerade Stig Lindberg.

Spisa-Ribb-TermaServisdelar från Stig Lindbergs serier Terma och Spisa Ribb, Gustavsberg.BersåBerså, en berömd servis formgiven av Lindberg på 1960-talet.

Lindberg var en mångsysslare och höll därför på med annan formgivning utöver porslin. År 1947 började han med schablontrycksteknik för textilier. Melodi, Pottery och Friktlåda var tre tygtryck som blev storsäljare. Med detta ville Lindberg visa att man inte behöver skilja på konst och konsthantverk. Han började även illustrera för bland annat Lennart Hellsings barnböcker Krakel Spektakel och Kusin Vitamin.

LamporLampskärmar, Melodi av Stig Lindberg.

Stig Lindberg blev år 1957 också huvudlärare i keramik vid Konstfack fram till år 1972. Där formgav han glas för Kosta glasbruk och danska Holmegaard Glasværk samtidigt som han designade bland annat vardagsporslin för Gustavsberg. Glaskonstnärerna Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien var två av hans elever på Konstfack. Lindberg formgav en TV-apparat år 1959 med vridbar skärm för företaget Luma samt en transistorradio för samma företag år 1962. Han fick även smycka offentliga miljöer, ett exempel är Funderingar i väntrum som är en 38 meter lång komposition i sandgjutet stengods i Nacka sjukhus år 1962-64. Ett annat exempel är en fontänskulptur i kopparplåt på Renmarkstorget i Umeå år 1976. Lindberg har även fått designa serveringsbrickor, termosar, spelkort, textilmönster, omslagspapper och mycket, mycket mer.

LumaLumavision, Stig Lindberg,

År 1974 förlorade han en lunga i lungcancer men återhämtade sig. Han flyttade senare till Italien där han kom att tillbringa sina sista år innan han avled i hjärtinfarkt den 7 april år 1982. Trots Stig Lindbergs bortgång lever hans design fortfarande kvar i de svenska hemmen.


Guillaume Thomas Raphael Taraval

Målaren Guillaume Thomas Raphael Taraval föddes år 1701 i Paris. Han kom till Sverige år 1732 och blev då verksam på Stockholms slott. Han skapade flera plafondmålningar, bl.a. Svea omgiven av dygderna samt Juno och vindarna. År 1734-1735 målade han tillsammans med dekorationsmålaren Deslaviers plafonderna i den Gröna salongen och den Röda salongen i slottet samt några fönsternicher. Även vissa dörröverstycken i slottet är målade av Taraval. Trots att rumsdekorationer var hans huvudsakliga sysselsättning så finns det porträtt, stilleben och altartavlor bevarade, dock är dessa relativt sällsynta. Kristus i örtagården och Kristus på korset är två nämnvärda altartavlor samt Död fågel och jaktredskap som är ett stilleben från år 1744. Det sistnämnda går att finna på Nationalmuseum.

Hans verk visar på alla rokokons karakteristiska drag vilket innebär klar och livlig färg med en lekande komposition samt djup och känsla. Motiven på hans konst består ofta av amoriner och genier. Takmålningarna förknippas till stor del med ljusa färger som ger ett luftigt och festligt intryck.Vita_Havet_-_plafondmålning_av_D._Francia_och_G-Th._TaravalPlafond i Vita havet, Stockholms slott.

Taraval blev av betydelse för konstutvecklingen i Sverige eftersom att han i samband med slottsbygget undervisade i teckning och målning och därav gav upphov till stiftandet av Kungliga ritarakademien år 1735. Han var gift med Marie Anne François Guillemard. Tillsammans fick de sonen Louis Gustave Taraval som även han blev målare samt arkitekt. Guillaume Thomas Raphael Taraval dog år 1750. Hans påbörjade skisser till plafonden i slottskapellet fick fullbordas av hans lärjunge Johan Pasch.

Sålt hos Auktionshuset Gomér & Andersson:

TaravalUtförd i Taravals manér men från senare tid.Taraval2326924. GUILLAUME THOMAS RAPHAEL TARAVAL. Hans art. Olja på duk, 1800-tal, osignerad.

Beskrivning: Dekor med 2 amoriner.
Ca. 26×19 cm.

Konditionsrapport: Krackelyr.

Följerätt: Nej.

Utropspris: 4000 kr
Klubbat Pris: 4200 kr

 

Källor:

 


Louis Vuitton

Varumärket Louis Vuitton har funnits sedan 1800-talets senare hälft och klassas än idag som ett av modevärldens främsta designermärken. 

Mannen bakom märket hette Louis Vuitton och föddes den fjärde augusti år 1821 i Anchay, Frankrike. Han kom från en klassisk arbetarfamilj som drev en bondgård. Han var bara tio år när hans mor gick bort och hans far gifte snart om sig med en kvinna som kom att bli Vuittons ”elaka styvmoder”. Han trivdes inte längre i hemmet och vid 13 års ålder beslöt han sig för att bege sig av till Paris. Då Vuitton gick till fots för att komma till Paris hann han fylla 16 år innan han till slut nådde sin destination. Väl framme lyckades han bli antagen som lärling hos Monsieur Marechal, en mycket kunnig tillverkare av väskor, askar, skrin och koffertar. I Europa under 1800-talet var detta ett mycket respekterat yrke och tack vare monsieur Marechal utvecklade Vuitton alla de färdigheter en väskmakare behöver. Han blev genast mycket skicklig och efter bara några få år hade han skapat sig ett gott rykte hos de modeintresserade i Paris.


Louis Vuitton

Kejsaren Napoleon III:s fru Eugenie de Montijo var en av de som uppskattade Vuittons arbete. Han kom att bli hennes hovleverantör och fick därav förtroendet att tillverka alla tänkbara förvarings- och transportlösningar hon kom att behöva. Detta höjde Vuittons status ofantligt mycket och han såg det som ett utmärkt tillfälle att starta ett eget företag. Varumärket Louis Vuitton föddes och år 1854 öppnade Vuitton sin första butik. Tidigare samma år gifte han sig med en 17-årig kvinna vid namn Clemence-Emilie Parriaux.

Louis Vuitton lanserade en helt ny koffert gjord av kanvastyg som kom att bli enormt uppmärksammad då den var mycket lättare än tidgare koffertar gjorda i läder. De nya koffertarna hade även en förmåga att stöta bort väta vilket gjorde att de kunde tillverkas med en platt ovansida. Detta till skillnad från de tidigare koffertar som hade ett rundat, kistlikt lock för att regnet lättare skulle rinna av. Den nya utformningen gjorde även att de smidigt kunde staplas på varandra. På grund av piratkopiering så förstod Vuitton att det var viktigt att företaget hade en tydlig profil. Han beslöt sig därför att se till att väskorna hade en särskild färg och började f’ärga kanvasväskorna i en blygrå nyans. Detta skulle göra att det krävdes mer än att bara kopiera teknik och form. Dock förstod snart Vuitton att en grå färg inte skulle räcka och började då i stället att göra väskorna randiga vilket sedan blev till ett rutigt mönster. Förutom det placerades även en ruta med texten ”marque L. Vuitton déposée”. Som väntat hjälpte detta inte och kopior fortsatte att produceras i anonyma verkstäder.

LV1

Louis Vuitton dog den 27 februari år 1892. Hans son George Vuitton tog då över företaget och gjorde varumärket större genom att lansera internationellt. Detta gjorde han år 1896 med det monogramprydda kanvasmönster vi ser på väskorna än idag.